Ett gammalt och ett nytt år!

Så var bokutgivningsåret över. Det känns lite konstigt. Först tänkte jag att nu är boken gammal, men så gammal är den ju trots allt inte. Jag tänker att det blir vad jag gör det till nu. Antingen är jag nöjd med det jag har gjort och låter det vara så. Eller så tar jag mig i kragen och vågar vara lite mer offentlig med min bok. Vågar prata om den. Och för den. Visar att jag är stolt över den. För det är jag. Jag hamnar tyvärr lite mer åt andra hållet. Ber nästan om ursäkt för att jag har skrivit en bok. Varför då? Ja, säg det. Personliga drag? Jantelagen? Inte vet jag. Men vi får väl se vad 2016 har att bjuda på kring Odd eller inte. Gott nytt år!

Bokmässan avklarad!

Så var det gjort! Det känns lite skumt att jag faktiskt har varit med på bokmässan. Idus Förlag hade en väldigt grön och fin monter och enligt anvisningar hade vi som stöd där svartvita kläder och ett Idusförkläde på oss. Det var roligt att träffa fler författare och illustratörer från förlaget. Mässan är ju en kändistät plats och även Idus hade en kändis på plats samtidigt som jag var där. I alla fall om man är i lagom ålder för att komma ihåg Herreys seger i Eurovision Song Contest 1984. Per Herrey ger nämligen ut barnböcker på Idus Förlag. Jag var lite besviken att han inte hade några gyllens skor, men det matchade ju i och för sig inte den svartvita klädkoden.

Bokmässan 2015

Kan man tänka sig! Ja, det kan man såklart... Jag ska alltså vara med på bokmässan i Göteborg. Det vore lite överdrivet att säga att det har varit en stor dröm att få vara med där, men visst ska det bli spännande. Som en liten dröm skulle vi kunna säga. Att få ut en bok var nog den stora drömmen.

Jag har varit på bokmässan i Göteborg en gång tidigare och det var för tre år sedan, 2012. Jag har några minnen därifrån.

1. Det var extremt lång kö för att komma in.

2. Många författare (ock kända personer över lag) är så mycket mindre i verkligheten än på tv/i tidningar.

3. Jag köpte ett par jättefina Gardengirl trädgårdsbyxor. Ja, trädgård är ett stort intresse. Det också. Och jag som trodde att det bara handlade om böcker på en bokmässa.

4. Jag köpte två fina barnböcker men förstod inte att det var författaren jag stod och diskuterade med huruvida böckerna egentligen var bra eller inte...

5. Camilla Läckberg syntes överallt. Dåvarande kärleken Martin Melin syntes knappt alls eftersom han hade blivit påtagligt mager.

6. Jag var trots allt lite sur/avundsjuk över att andra lyckats skriva böcker och inte jag. Orättvist avis eftersom jag inte ens försökt mig på att skriva vid den tidpunkten! Men det är lite sådan jag är. Inte sur och avis alltså, men jag kan ha tankar om mycket innan jag ens själv har försökt.

Men! Nu händer det alltså. Jag kommer att stå i Idus monter fredagen den 25 september 17.00-19.00. Tjoho!

Att få beröra

Något av det bästa just nu är när någon ger mig uppskattande kommentarer om boken. Av närmaste umgänget räknar man kanske med lite lovord just för att de står mig nära och kanske vill vara snälla. Förhoppningsvis tycker de om boken om de säger det, men ni förstår nog vad jag menar.

Senaste dagarna har jag i alla fall fått både mejl och telefonsamtal från personer som inte alls står mig speciellt nära eller egentligen känner mig överhuvudtaget. Det värmer något oerhört måste jag säga. Eftersom jag tenderar att dra lite åt det mörkare hållet och kanske tänker två negativa tankar på en positiv, blir jag väldigt glad när människor uppskattar min bok. Vad jag förstår lockar den både till skratt, gråt, eftertanke, igenkänning och reflektion. Bland annat. Någonstans handlar det väl om att beröra. Det är coolt tycker jag, att få möjligheten att beröra människor genom det jag har skrivit.

Jag tackar ödmjukast för att ni tar er tid att höra av er till mig med era värmande ord och tankar.

Milstolpar

Det har funnits en del milstolpar på vägen. Ovan syns en. Mitt manus eldas upp. Det kan ju se lite drastiskt ut men jag är en person som gillar att göra mig av med saker som inte behövs. När manuset fanns digitalt både hos förlaget och mig så kände jag inte att jag behövde spara gamla kladdmanus. Jag har faktiskt det sista kvar, på bilden syns ett lite tidigare. Om jag sparar det sista eller inte vet jag inte ännu.

Jag försökte redigera så mycket som möjligt utan att skriva ut det men det är inte helt enkelt. Man får en helt annan överblick i pappersform tycker jag.

Andra milstolpar var såklart när manuset var färdigt (jag trodde att det var färdigt rättare sagt...), när det skickades till förlag, när jag fick ett ja från förlag och när jag höll boken i min hand. Men mer om det en annan gång.

Baby on board!

Ni vet de där gul-svarta skyltarna en del har på sina bilar med texten Baby on board. Det kändes lite som om jag borde ha haft en sådan skylt på bilen när jag lämnade DHL med mina boklådor. Poängen med DHL är väl att de levererar till dörren, men eftersom jag arbetar i närheten av deras kontor och inte ville vänta en extra dag på mina böcker fick det bli den här lösningen.

Nu då? Ja nu är det marknadsföring som gäller gissar jag. De där lådorna lär inte sälja sig själv. Och det är väl just det som är bland det svåraste som debutant, att nå ut. Som tur är säljs ju mina böcker inte bara utav mig men jag får klura på någon form av kupp för att nå ut. De där lådorna hade varit betydligt roligare tomma, faktiskt.

Releaseparty!

Nej. Så är det faktiskt. Ett nej alltså. Det blir inget formellt releaseparty för min bok. Är du galen?! tänker antagligen någon. Att välja bort ett party när man verkligen har chansen! Men det är kanske just det. Jag får faktiskt välja. Det är inte alltid man får det här i livet. Sedan hör det såklart ihop med mig som person. Någon som väljer att gifta sig i ett vardagsrum i stället för i en kyrka är kanske inte en person som bräker på med ett releaseparty. Jag gifte mig alltså i ett vardagsrum. Och det äktenskapet har fungerat. Men nu kom vi kanske lite ifrån ämnet. Eller inte. Vad jag egentligen vill säga är väl att var och en gör som den vill, och att man antagligen oftast har en bra anledning att göra de val man gör. I alla fall i stunden. Med facit i hand blir det kanske inte alltid bäst men man måste ändå följa sitt hjärta. Det har jag gjort i det här fallet.

En form av release blev det i alla fall genom dagens Hallandsposten där jag finns med!

Jag finns tydligen!

Det här känns verkligen konstigt! Att kunna klicka in sig på Bokus, Adlibris, CDON, Ginza med flera och hitta min bok. Första gången jag sökte på mig själv klickade jag snabbt ner sidan så fort den kom upp. Jag har ingen förklaring till det märkliga agerandet, men på något sätt blev det för skumt. Att jag och min bok faktiskt finns där ute i cybervärlden. Och på riktigt. Ja, cybervärlden är väl kanske också på riktigt. Ibland undrar jag nog mest om jag själv är på riktigt...

Plötsligt händer det!

Det känns fantastiskt! Och ångestladdat. Jo, så är det nog att ge ut sin första bok. Och kanske även sin femte och sjätte bok, om man kommer dit. Jag börjar med att hålla mig här och nu, vilket jag har fullt sjå med. Nu är bokförlossningen nära. Nästan läskigt nära. Så som jag har längtat tills den här stunden. Tiden av stolthet, ångest, förvirring, planering och ett lite läskigt pirrande i kroppen. Ja, jag får väl se hur det går. Vill ni också se hur det går är det bara att kika in här igen. Ni kommer att bjudas på tillbakablickar över skrivprocessen likväl som uppdateringar om dagsläget och framtiden.